i gave you my heart..

jag är så jävla ledsen på dig nu. som alltid.
detta är ett fucking upprep, som kommer helt jävla ofta.
orkar inte mer, kvittar vilka hot man kommer med, inget biter på dig. kanske för att du är så jävla känslokall?
vafan vet jag. känns som man inte når till ditt hjärta alls. alla ord, bara tomma ord. men när det väl kommer till att förolämpa mig, känns dom så jävla äkta.
vad mer kan jag göra? har ändrat på så jävla mycket för dig, lagt av med ALLT, gett dig hela mitt liv. men du, du ska ha tid och plats för allt, och visst tid och plats har du gett mig, men allt ska komma med.
det är just skillnaden vetdu, jag har inget annat liv än dig, och det är jag glad för, men stunder som denna önskar jag att jag hade tusen saker mer att göra. för stunder som denna, sitter man bara och gråter, och inget kan man göra, för du behandlar mig såhär sjukt.
det finns folk som kan säga åt dig att jag är en dålig människa, och peppa dig att lämna mig, och sedan finnas där för dig, men det är tvärtom för mig. varje gång du lyckas få över allt på min sida, blir jag helt förstörd för jag är ENSAM. jag får sitta här själv och riktigt säga åt mig själv att sträcka på ryggen. inte bry mig om dig, för det är det som behövs, din egen medicin. tänk om du fick kämpa lite..
har du nånsin blivit ledsen för saker jag gör mot dig?
jag vet inte.. jag har aldrig hört dig.

men alla gånger du hört mig vara ledsen PGA DIG, det skiter du i. att göra sin flickvän olycklig och ledsen, det är ju bara nåt som gör över med tiden, eller hur?