hur ska man orka?

okej.. ska skriva nu..
på mötet igår kom vi fram till att jag skulle ta bort BF ämnena och bara läsa svenska, matte och alla ämnen som inte har tvunget med BF att göra, sen ha praktik resten av dagarna. sen fick jag lov att ta studenten som vanligt med min klass. jag blev skitglad och kände allt hade löst sig o tyngden på mina axlar försvann.

vi skrev på papper, och hade allt bestämt, men så kommer jag till syon. hon i princip kastar det i ansiktet på mig, det vi har bestämt är totalt omöjligt enligt henne.
allt bara rasar igen. hon säger att jag inte ens kan komma upp i trean och jag får typ en vecka på mig att bestämma om jag ska söka nytt program eller gå om.. jag tappade fan besinningen och blev skitarg.
i slutet sa hon att hon hoppades att jag inte var allt för arg på henne. och nej det var jag inte i slutet heller. då blev jag så sjukt besviken och ledsen..

letade efter rektorn för att säga vad jag hört men han hade stuckit, så hittade min mentor till slut, och berättar allt jag hört. då säger hon "ja men då är det väl så", och då kom alla känslor på en gång och tårarna kom o jag sa bara att jag går nu. då försöker hon få mig kvar men jag går.

ingen förstår säkert hur detta kan ta så hårt på mig men jag har haft det svårt med skolan och har sån jävla ångest och vill JÄTTEJÄTTEJÄTTEgärna göra så som vi bestämde, men måste FAN få hjälp!
har inte fått nån jävla hjälp, förutom igårmorse, men som sagt, så va de tydligen omöjligt.

nu vet jag inte vad jag ska göra, tillbaka på ruta ett.

skolnämnden nästa.