tankar

inte lönt jag skriver ut detta, har gjort det så många gånger men ingen har tagit åt sig. visst, nu tänker ni att det är smartare att snacka med personerna, men det är alldeles för många och samtidigt vill jag inte peka ut någon. känner någon att den passar in här så är det förmodligen sant.

men det fanns en tid då jag var någons bästa vän, den dom vände sig till när dom hade en glad nyhet för att dela glädjen med mig, den dom vände sig till när dom var ledsna, och vi pratade om allt. var det fest blev jag bjuden, eller så gick vi bara ut och hittade på något.
nu har alla nya och bättre vänner och har glömt bort de gamla. är nån ledsen kan dom vända sig till mig när dom inte har någon annan att snacka med för stunden, men vet ni vad? jag tänker inte ställa upp längre.
varför, varför ska jag, när jag inte längre kan vända mig till någon? ifall nu någon dyker upp och det visar sig att jag kan, så vill jag inte längre. vill inte dela med mig något sådant när ingen längre står mig nära.

detta låter väl som om jag är mobbad, jag vet ^^
det läskiga är, att förr när jag skrev ut sånthär, menade jag max 2 personer.. detta är till ALLA som känner igen sig. fråga inte mig vem jag menar, för det vet ni själv, och jag hoppas på en förändring.
jag vill inte tvinga någon att vara vän med mig, men är det såhär man är vänner vill jag inte veta av det.
man hörs inte av var fjärde månad, och fortsätter kalla oss vänner. så är det bara.

jag vill veta var problemet ligger.. tusen frågor men inga svar.. har jag inte förändrats till nivån ni är på nu? har jag blivit tråkig? är det för jag har pojkvän? jag vill veta!